Sopsaltning – miljöbov eller hjälte?

Henrik RådmarkNyheter8 Comments

I Stockholm ökade antalet vintercyklister med 30 procent när staden började sopsalta viktiga cykelstråk. Och hyllningskörerna hörs vida omkring i cykelkretsar. Men det finns kritiker som hävdar att salt skadar. Vi har tagit reda på hur det ligger till.

Hör du till dem som älskar sopsaltning? Eller önskar du att idén aldrig hade fått fäste? Det finns förvisso två läger i frågan med varsin tydliga ståndpunkt. Det ena hyllar metoden för att den ger nära nog sommarväglag. Det andra pekar på att salt skadar såväl cyklar som miljö, och att plogning och sandning vore ett bättre sätt att komma tillrätta med halkan.

Göran Blomqvist, VTI.

Så hur ligger det till? Hur mycket skada tar miljön av det salt som används vid sopsaltning? Vi har frågat en av dem som vet allra mest om detta i Sverige. Han heter Göran Blomqvist och arbetar på VTI (Statens väg- och transportforskningsinstitut). Göran har under drygt tjugo år forskat på frågor kring vinterväghållning i allmänhet och om hur vägsaltet som används påverkar miljön i synnerhet.

Han konstaterar till att börja med att salt i sig inte behöver vara farligt. Det kommer ur hav eller ur berg, och är alltså något som finns naturligt. Samtidigt är det känt sedan länge att salt inte är bra för växter.

– Redan i bibeln lär man kunna läsa om hur man använde salt för att förstöra fiendens grödor, påpekar han.

Biltrafik sprider mer salt
Så länge saltet är kvar på vägen utgör det inga problem. Det är när det lämnar vägen som bilden blir lite mer svårbedömd. För det är just så, att det inte finns något alldeles klart och entydigt svar på frågan om vägsaltets negativa effekter. Särskilt inte när det gäller användningen på cykelvägar. Visserligen har Göran och hans kollegor forskat mycket kring konsekvenser av vägsalt på bilvägar. Men det är inte säkert att de resultaten även gäller för saltning av cykelvägar.

– På bilvägar bidrar fordonen som kör där till att sprida saltet genom att de krossar det tillsammans med snön och river upp virvlar som för ut saltet vid sidan av vägen. Cykeltrafik är förstås något helt annat.

Men hur kan salt överhuvudtaget vara skadligt för växtlighet?

– På olika sätt. Dels kan saltet fastna på barr, vilket leder till att de torkar ut. Dels kan saltbemängt vatten tränga upp i rotsystem hos växter. Det får den naturliga överföringen av vatten till växten – den så kallade osmosen – att gå åt andra hållet, även då med uttorkning som följd.

Göran understryker att det handlar om lokal påverkan och menar att det egentligen snarast är en estetisk fråga – att områden med uttorkade eller delvis uttorkade träd inte ser särskilt trevligt ut. Fast i vissa fall kan det få allvarligare konsekvenser.

– Det kanske inte går att nyplantera skog i områden där salt sprids från vägarna. Och då handlar det om att markägare tvingas på en annan markanvändning än skogsbruk.

Men det gäller knappast för områden intill cykelvägar. För att skydda växtlighet i närheten av dessa går det att vintertid linda dem med exempelvis bastmattor, något som görs i bland annat Danmark, påpekar Göran.

Riksväg drogs om för att skydda vattentäkt
Utöver växtlighet påverkar vägsaltet även grundvattnet. På flera håll utnyttjas djupt liggande vattenmagasin för färskvattenförsörjning. Om allt för mycket salt används i sådana områden riskerar vattnet att bli oanvändbart. Det finns ett exempel på hur en riksväg drogs om för att skydda en sådan vattentäkt, gamla riksväg 67 mellan Heby och Tärnsjö i Västmanlands län.

– Det var en hårt trafikerad väg som gick på Dalkarsåsen där det finns stora vattentäkter. Vattnet där började bli så försaltat att man bestämde sig för att stänga av ett avsnitt av den och bygga en ny väg utanför området, berättar Göran.

Ur sitt forskarperspektiv tror han inte att salt är direkt olämpligt för halkbekämpning. Men han menar att det finns anledning att reflektera över hur man använder det och i vilken omfattning.

– Eftersom salt bevisligen har negativa effekter på miljö är det ju bra om det går att minimera användningen av det. Samtidigt måste man väga mindre önskvärda konsekvenser mot fördelarna det innebär att fler cyklar till följd av en effektiv halkbekämpning, säger han.

Gemensam uppföljning krävs
Flera kommuner inser också detta. I Upplands Väsby har man till och med avstått från sopsaltning hittills eftersom man ansett att de negativa effekterna av salt är för stora. På andra håll testar man andra medel, som kalciumklorid och kaliumformiat. Det senare används bland annat på vissa cykelstråk i Köpenhamn, just för att skydda växtlighet intill cykelvägarna. Men Göran säger att ingen egentligen vet hur det ska användas på bästa sätt, och vilken effekt det har.

Det är gemensamt för all halkbekämpning oavsett om det är vanligt salt eller något annat. Problemet, hävdar Göran, är att det inte finns någon gemensam mätmetod och att det saknas referensvärden. Sammantaget gör det att det inte går att dra några slutsatser av hur olika metoder och tillvägagångsätt påverkar slutresultatet.

– Att kommuner nu testar nya metoder och olika salter är ju ett tecken på att det finns behov av att effektivisera och förnya. Men man behöver följa upp försöken noggrant så att man vet vad man gör.

– Egentligen har vi världens bästa chans nu, med 25-26 kommuner som satsar på sopsaltning. Men det skulle behövas ett ensartat uppföljningssystem så att de mäter på samma sätt.

8 Comments on “Sopsaltning – miljöbov eller hjälte?”

  1. En parameter som hörs i andra sammanhang är att det även i den sand-/flis-blandning som sprids när det inte sopsaltas också innehåller salt.
    Hur står det till med den? Det är ju klart att jämfört med ingenting så sprider sopsaltning mer, men vad gäller om man jämför med de alternativ som faktiskt används?

    1. Och sen upptäckte jag att jag missat att läsa sista stycket som ju faktiskt berör just det….

      Skamvrån med mig =)

  2. Att det enbart handlar om en estetisk påverkan på träd och växtlighet stämmer inte. Det är en alldeles förenklad version av verkligheten. Det lömska med växtlighet är att de dör långsamt vilket gör att det är svårt att se direkta effekter av exempelvis salt.

    Dessutom så fyller vegetation i våra stadsmiljöer mycket fler funktioner än estetiska. Exempelvis dagvattenhantering, spridningszoner för djur och insekter, vindskydd, förbättrat luft samt hämma effekten av urban heat Islands . Allt detta minskar när framför allt träd inte kan utvecklas på rätt sätt. Vilket träden inte kan göra om den ständigt utsätts för torka.

    Så att hävda att de enbart handlar om lokal påverkan och estetiska effekter är fel och okunnigt.

    //Landskapsarkitekt

  3. Men saltet förstör ju vitala delar på cykeln!!! Jag skulle aldrig ta ut min cykel på en saltad cykelväg. Ren snö är ju inget problem för en cykel!

    1. Jag håller med om att saltet förstör cykeln på ett brutalt sätt, de har ju inte samma rostskydd som bilar.
      Även om jag spolar cykeln varje dag har jag redan fått byta kassett, kedja och trissor.
      Att vräka ut salt är ingen långsiktig lösning.
      Alla vi som cyklar året runt, har numera rejäla dubbdäck, är det bara plant plogat kan man cykla.

  4. Tilläggas bör väl att det salt som sprids på gång-och cykelvägar är lake, dvs saltvatten med en 20-22%ig salthalt, inte samma salt som sprids på vanliga gator och vägar

  5. Det har visats att salt är det halkbekämpningsmedlet som fungerar bäst och är det billigaste medlet. Alla bekämpningsmedel påverkar miljön eller fordon. Allt handlar om dosering. Dom som jobbar med saltning jobbar på att minimera doseringen på många sätt och då får man inte några negativa konsekvenser som man fick för 30-40 år sedan när man saltade i större mängder. Alla medel med klorider rostar, dvs man skall jobba med att minimera saltningen. Nya medel som t.ex. Kaliumformiat löser upp plaster och gummi (vilket inte saltet gör).
    När man talar om halkbekämpning på cykelvägar så är man mycket mer noggrann med att ploga eller sopa. Då kan man även minimera mängden saltlake man lägger ut. Saltlake är 23% salt och då inser man att mängden som man sprider ut är mycket lägre plus att mängden snö är mycket mindre så då använder man ännu mindre salt. Man har inga bildäck som skvätter saltet på omgivningen, utan man har bara avrinningen och nästa gångs plogning att ta hänsyn till m.a.p. miljön runt cykelbanan.
    Anledningen till att man saltar är att göra cykelbanor säkra för cyklister och gångvägar säkra för t.ex. hundägare. Det finns ett mycket enkelt sätt att få bort saltets uttorkande effekt; spola av cykeln eller hundtassarna så är problemet löst. Det är mycket värre med sand som gör att cyklister ramlar (även vid plusgrader…) eller ger infektioner på tassarna.
    Till sist, man kan inte kalla Göran för okunnig då han är den forskare som vet mest om detta i Sverige.

  6. Håller med Fredrik2 om att Göran är experten här och har ett mycket bra helhetssyn vad gäller sopsalt. Dock är han ingen Landskapsarkitekt eller geolog. Något som jag tycker missas vad gäller växlighet är att saltet förstör jorden (förstör granulaten i framför allt lerjord) vilket påverkar växter ( och det biologiska livet i jorden) negativt under lång tid även efter att man slutat salta.

    Man varierar med ”samma typ” av salt torrt, befruktat och lake på både gator och cykelvägar och lägger i stort sätt samma mängder. Normal mängd brukar ligga mellan 5 gram lake- 10 gram torrsalt (ibland 20) per kvadratmeter. Självklart prioriteras större vägar och där ”chansar” man mindre och lägger hellre för mycket än för lite salt samtidigt som man får hjälp av hjulen från trafikerad gata som bearbetar saltet betydlig mer än på en cykelväg så det kanske tar ut sig.

    Halkbekämpar man cykelväg med sand gör man det i samband med plogning 1 gång efter avslutat snöfall (skrivbordsanning). Sopsaltar göra man vid risk för halka. Sopsaltmakinen kör därför betydligt oftare än traktor med plog/sand. Det är också en klimatpåverkan att ta hänsyn till och ställa till vinsterna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *